Tankar kring god lokal mat och schyst resande samt företagsansvar...

Jag är hemma, sjuk. Eller illamående snarast. Kanske är det från min vågade utflykt till det lokala matstället, men det tror jag inte. Om det så är så hoppas jag att det skapat ett immunförsvar så att jag kan gå dit igen, för åh så god maten var!Oftast är det inga problem med att äta mat längs med vägarna så att säga, bara man ser till att inte välja sallader och okokta grönsaker men här i Indien finns det så mycket god lagad mat att det knappt blir ett val ändå. Och den lagade maten brukar det aldrig vara något fel på, tvärtom, den brukar vara den bästa på gatuhörnen och det känns bra att man vet att man bidrar på sitt lilla vis till den lokala ekonomin. En utav hörnstenarna i Schyst Resandes koncept är just detta. Att bidra direkt till den lokala ekonomin.

Jag är hemma alltså och läser rapporter kring företagsansvar över mänskliga rättigheter. När ska turismföretagen hållas till ansvar för alla de kränkningar de ger upphov till genom sin verksamhet? När ska staten hållas till ansvar inför FN kommitteerna att de inte reglerar företagens verksamhet och därmed inte skyddar sina invånare från kränkningar av deras rättigheter?

Money talks. Turism är big business, men vem tjänar på turismen egentligen? Se till exempelvis det jag skrev om den kontroversiella Himalaya Ski Village i föregående blogg...

inte är det lokalbefolkningen och de redan utsatta grupperna i samhället, nej dessa är lätta att vräka undan från sina liv och leverne, de är väl ändå inte skattebetalare som min kollega V. cyniskt uttryckte det i förra veckan.

En människa har inte rättigheter för att den är människa utan för att den är skattebetalare...och även om den är skattebetalare så är det ingen garant för att rättigheterna skall tillgodoses och respekteras.