Fort Kochi; en vacker liten stad samt tankar om flockmentalitet och guideböcker

Taxiresan från Kochi flygplats till Fort Kochi där vi hade tagit sikte på ett utav många ”homestays” (bo hos en familj) var vårt första riktiga möte med Indien. Resan karaktäriserades av en `liten´ nervositet för trafikolyckor, en fruktansvärd stank av återkommande sopberg och mängder av stora reklamskyltar som annonserade allt från lyxiga hotellbyggen till mobiltelefoner och allt däremellan. Grävskopor, stenblock, timmer, oavslutade byggen, påbörjade byggen, lastbilar etc. indikerade ett växande Kerala, men vad som är planerna bakom dessa byggen/utveckling är inget jag i nuläget känner till.

Ja, jag får förresten inte glömma att nämna den fantastiska mängd av gröna palmer som bryter sig igenom stadsarkitekturen, kvinnor i färgglada kläder, kossor med målade horn som ofta förhindrar trafikens flöde samt all den affärsaktivitet som pågår på gatan; färsk rårörsocker- och kokosnötsjuice försäljning, frukt- och grönsaksstånd samt lunchställen på hjul och mycket, mycket mer.

Efter ca 50 minuters taxifärd var vi framme i Fort Kochi, en pittoresk liten stad vackert beläget vid vattnet. Chauffören stannade på den gatan den gatan där vi hade kollat in ett homestay (man bor med en familj i eget rum, ofta med badrum). Trots lågsäsong var just detta ställe fullt och jag undrar om det inte kan ha att göra med den flockmentalitet som guideböcker såsom Lonely Planet och Rough Guide ger upphov till. Lite tragiskt, för väl etablerade i Kochi upplevde vi att många av de övriga homestays som inte var listade i guideböckerna (och det var många) gapade tomma.

De homestays som har skapat hemsidor och som har ett fungerande bokningssystem har ju förstås en konkurrensfördel och om de dessutom är listade i guideböckerna så har de nog sitt på det torra, i alla fall i jämförelse med de övriga.

Detta var föremål för många av våra samtal under vistelsen i Fort Kochi.

Det är svårt att veta vem man kan prata med om detta, någon som kan rekommendera familjer som faktiskt behöver och vill ha turister boende hos dem men som hamnat utanför strömmen. Den etiska guideboken som jag tagit med mig säger tyvärr inget om detta, den är ju inte heller Indien specifik, men jag skulle önska att det fanns ett par riktlinjer att gå efter. Jag antar att det bästa är att helt enkelt anlända, stanna en natt på det av guiden föreslagna boendet (skönt att veta vart man ska med allt sitt baggage då man anländer till ett nytt land) och väl på plats fråga sig vidare.

Vi tillämpade givetvis det ”lokala konceptet” och åt i lokala restauranter snarare än hotell, åkte mycket autorikshaw (en utav rikshawförarna berättade för oss att många av dem var fackligt anslutna, han arbetade 8 h om dagen och kunde betala bostad, mat och utbildning för sina barn vilket kostar 10,000 rupier om året i statlig skola) och gick på Fort Kochis lokala kulturhus för föreställningar i Keralsk traditionell konst. Detta är något som rekommenderas i både Tourism Concerns resenärkod och Schyst Resandes reserekommendationer- och som jag personligen också rekommenderar, det är fantasiskt vilka möten med människor och kultur man får!

Vad den etiska guideboken ger dock, är webbadresser och telefonnummer till Indiska organisationer som arbetar för en rättvis turism och etiska researrangörer, jag tog t.ex. kontakt med en organisation som heter KABANI och fick väldigt snabbt svar därifrån. Utöver det att jag vill besöka deras turisminitiativ ”Community Based Tourism” fick jag chansen att ställa frågor rörande dilemman vart och hur man kan resa i Kerala.

Jag kan starkt rekommendera en titt på deras hemsida då de har utökat sina turismprogram till att även omfatta de södra delarna av Kerala d.v.s. anländer du till Kochi, Trivandrum eller Calcutta så finns det alltid en möjlighet att besöka deras turisminitiativ och givetvis diskutera direkt med de involverade om etiskt resande i Kerala och vad är deras perspektiv på vad är etiskt!